Stilstudie på Balettakademien

Läraren: Nämen, det är ju du! Du gick ju min klass förra terminen. Jag kände igen dig på dina höfter!
Josefina: Jaha. (Blir lite glad över att bli igenkänd av läraren).

Things that upset me

När jag inte vet vad jag ska göra, brukar jag läsa bloggar. En som jag brukar läsa som är rätt kul handlade idag om fem saker man kan göra istället för vad-det-nu-var. En av punkterna var i alla fall att man skulle uppdatera sin blogg om Things that upset me (vilket i princip är temat för de flesta bloggar, och definitivt för den här), så det tänkte jag göra. Vill ni läsa originalblogginlägget så är länken här.

1. Leopardmönstrade kläder. Alla ser ut som medelålders strippor i leopardmönstrat.

2. Stora enkönade grupper som är högljudda tillsammans på kollektiva transportmedel.

3. Selleri. När jag satt i kassan på ICA så dömde jag människor ganska hårt om jag tyckte att de köpte dumheter. Hårdast dömde jag dem som köpte selleri.

4. Vuxna människor som klär sig som dagisbarn. Man får som vuxen ha foppatofflor om man har läkarintyg på att man är lite efterbliven. Men inte annars.

5. Gina Tricot. Polyester är djävulen.

Urskillning

Idag ägnade jag och en mycket tapper S en eftermiddag åt att hitta en höstjacka åt mig. Man kan inte komma ifrån att vi misslyckades helt och fullt med vårt uppsatta mål. Jag kom hem med en huvudvärk istället för höstjacka. Tydligen, och jag känner att nån borde ha sagt nåt, är jag en vätte. Jag hade ingen aning. Faktiskt. Jag vet att andra tycker att jag är något diminutiv, och ibland när jag ser mig själv i spegeln ståendes bredvid en annan människa får jag en chock när jag inser hur liten jag är. Men oftast tänker jag på mig själv som en normalstor människa. Det gör inte tillverkare av höstjackor. Dessutom hade de inte tagit minsta hänsyn till att jag ville ha en grön, inte en svart. Vill man ha en svart jacka så är hösten 2010 en fest.

Men saken är den, att hade det här varit för några år sedan, så hade jag nog kommit hem med en jacka. Några av de jag provade, var helt ok. Nästan vad jag letade efter. Men jag rensade ur garderoben nu i sommar, med en frenesi och entusiasm som skulle ha gjort kamrat Stalin tårögd. Och det är ordning nu. En ordning som skulle göra snubben i American Psycho blank i ögonen. Så ni förstår att jag har ett visst ansvar för att hålla det så prydligt, och inte köpa allt jag nästan vill ha.

Min plan är att bara köpa det som är absolut nödvändigt, som jag verkligen vill ha, och som funkar till det jag redan har. Är det inte rörande, jag har blivit vuxen! Men tyvärr en vuxen utan höstjacka.

Det här är inte en modeblogg

Jag har hittat mina drömskor. Är det nån som vill betala dem åt mig? Bara 595. Euro.

Sommarkurs. Några förhållningsregler.

Eftersom jag fortfarande är alldeles för lutheransk för att må bra av allt för mycket sammanhängande ledig tid, så har jag anmält mig till en sommarkurs på universitetet. Eller två. Högst tre. Det är jättekul. Jag får sitta med en massa andra asociala muppar och diskutera Sofokles och pyramider, typ. Awesome. Men det finns några smärre problem. Vi kan börja vid "asociala muppar". För av någon anledning, klarar inte universitetsstudenter av den sociala biten av seminarieäventyret. Det går säkert jättebra för de flesta av dem senare på humanistpuben på Gula villan. Eller ganska bra i alla fall. Humanister brukar vara slampiga när de är fulla. Och de brukar bli fulla ganska ofta. Så det mesta löser sig.

Men före, under och efter själva seminarierna brukar det kunna bli lite körigare. Igår var jag på första seminariet i en kurs som till min stora förtjusning behandlar ämnet grekiska dramer. Det är en fantastisk kurs, som ger mig möjlighet att utan att någon får byta ämne älta saker som varför Kassandra inte säger så mycket, men ändå är den näst bästa rollen i pjäsen. Jag säger det igen: awesome. Men för att sent omsider komma till poängen, det är uppenbarligen en svår situation för de flesta, det här med nya sociala sammanhang.

Igår när vi stod utanför och väntade på att seminariet skulle börja, 20 nyblivna klasskompisar, var det ingen som vågade prata med någon. Ingen ens tittade på någon annan, vi stod alla där och låtsades att vi var ensamma. Så är det alltid i början av kurser, varför då? Jag försökte mig på att hosta lite försiktigt. Stämningen blev tryckt.

Sen under själva seminarierna, är det också tydligen lite svårt för en del. Men om ni följer min lista med "tips", så tror jag att det ska kunna gå bra:

1. En sommarkurs är inte rätt ställe att ragga på folk på. Inte första seminariet, i alla fall. Och inte genom att berätta om din bil. Vänta till tentaölen.

2. Ta inte av dig skorna. Om dina fötter känns varma, så luktar de förmodligen därefter också.

3. SLUTA FÖRSÖKA TA ÖVER! En i det där rummet har doktorerat i egyptologi/litteraturvetenskap/spännande småfåglar. Alla andra är där för att lyssna på honom eller henne. Ingen vill höra vad du tycker.

4. Alla som nämner Nietzsche under ett seminarium, är töntar. Ingen blir imponerad.

5. Klarar du inte av de här reglerna? Gå hem...

Dagens vardagshjälte

Vill bara lite kort hylla dagens vardagshjälte, Frida, som genom mejla sig själv i ett försök att testa jobbmejlens autosvar, faktiskt verkar ha uppfunnit en evighetsmaskin. Samt gjort oss andra lite härligt skadeglada. Ett fyrfaldigt hurra för Frida!

Sommarlov. Dag 3. Det här skulle kunna vara sommaren då jag får bruna ben.

Egentligen heter det inte sommarlov. Det heter semester. Jag har jobbat in den här tiden, vilket gör det till semester. Men jag säger sommarlov, eftersom det provocerar de som bara har fem veckors ledigt varje år. Och det är kul.

Men jag är inte så bra på att ha semester. Det stressar mig. Vilket är ganska konstigt, eftersom jag i grunden är en hemskt lat människa, och gärna tar det lugnt annars. Men jag behöver struktur i tillvaron, varför jag inte klarar av att vara helt ledig. Därför har jag i ett försök att strukturera upp min semestertillvaro anmält mig till både sommarkurser och extrajobb. Jag ser framför mig en sommar där jag regredierar till en tonårings mognadsnivå.

Andra planer för sommaren rör att åstadkomma en viss solbränna, frysa på Mosebackes uteservering och blogga igen. Jag har inte åstadkommit någon solbränna än, men jag har köpt en flaska brun utan sol. Så nu är jag lite lätt orange på benen. Alltid något. Och jag har skrivit ett blogginlägg, vilket är åtminstone ett steg i rätt riktning!