Urskillning

Idag ägnade jag och en mycket tapper S en eftermiddag åt att hitta en höstjacka åt mig. Man kan inte komma ifrån att vi misslyckades helt och fullt med vårt uppsatta mål. Jag kom hem med en huvudvärk istället för höstjacka. Tydligen, och jag känner att nån borde ha sagt nåt, är jag en vätte. Jag hade ingen aning. Faktiskt. Jag vet att andra tycker att jag är något diminutiv, och ibland när jag ser mig själv i spegeln ståendes bredvid en annan människa får jag en chock när jag inser hur liten jag är. Men oftast tänker jag på mig själv som en normalstor människa. Det gör inte tillverkare av höstjackor. Dessutom hade de inte tagit minsta hänsyn till att jag ville ha en grön, inte en svart. Vill man ha en svart jacka så är hösten 2010 en fest.

Men saken är den, att hade det här varit för några år sedan, så hade jag nog kommit hem med en jacka. Några av de jag provade, var helt ok. Nästan vad jag letade efter. Men jag rensade ur garderoben nu i sommar, med en frenesi och entusiasm som skulle ha gjort kamrat Stalin tårögd. Och det är ordning nu. En ordning som skulle göra snubben i American Psycho blank i ögonen. Så ni förstår att jag har ett visst ansvar för att hålla det så prydligt, och inte köpa allt jag nästan vill ha.

Min plan är att bara köpa det som är absolut nödvändigt, som jag verkligen vill ha, och som funkar till det jag redan har. Är det inte rörande, jag har blivit vuxen! Men tyvärr en vuxen utan höstjacka.