Livet, universum och allting.

Det finns dagar då det är en bra idé att äta kaksmet, och så finns det dagar då man istället bara mår illa. Det är lite förvirrande, för man vet aldrig i förväg vilken sorts dag det är. Sen vet man. Men då är det lite för sent.

Det är ändå ingen anledning att sluta äta av kaksmeten. Trots att illamående är fett överskattat. En annan sak som är fett överskattat, är nyårsafton. Det är så trååååkigt! Nyårsafton kommer aldrig att kunna uppfylla någons förväntningar, någonsin. Så det är lika bra att ge upp. Jag har som bäst haft ganska trevligt på nyår, och alltid varit lika nöjd när det är över. I år ska jag jobba.

Jag har däremot en nyårslöfte: jag ska bli en sån som alltid har det rent och prydligt hemma. Sen när jag har lyckats bli sån, ska jag börja fälla dryga kommentarer om människor som har det stökigt hemma, säga typ "men kom igen, hur svårt är det? Det är väl bara att diska efter sig!" Det ska bli jättekul, mycket roligare än nyårsafton. Jag har höga förväntningar på 2010!

Gästspel i verkligheten

Eftersom CSN har börjat insistera, så gästspelar jag på ICA igen över jullovet. Det är spännande på många sätt, och det är alltid nyttigt att veta vad man har för begränsningar.
Igår gjorde jag ett välmenat men i slutändan ändå misslyckat försök att på engelska förklara för en turist vad skillnaden mellan homogeniserad och icke-homogeniserad mjölk är. Jag är rätt säker på att hon inte köpte någon mjölk.

En azaleas död

Jag fick vad som jag antog var en växt (eftersom den stod i en kruka) av min arbetsplats i julklapp. Jag tog med mig den hem, ställde den på en byrå, och tittade på den. Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Den var liksom full av vita blommor. Jättekonstigt. Men jag ville ju ändå ta hand om den, när jag nu hade blivit betrodd med det lilla livet. I en matbutik såg jag en likadan växt, och smygkikade på plasten. Det visade sig vara en azalea, vilket jag då antog att även min var. Jag borde naturligtvis också ha tittat efter skötselråd, men så långt tänkte jag inte. Så vad gjorde jag? Det enda jag vet att man bör göra med alla blommor. Jag vattnade.

Men tyvärr, mina försök att ge den vatten slog inte väl ut. Den tvärdog. Jag kan bara dra den slutsatsen att azaleor inte tål vatten. Nu har jag låtit bli att ge den vatten ett tag, men det har inte alls hjälpt, och jag börjar bli lite irriterad. Det är en mycket krävande växt, det här! Det är växtrikets pandabjörn, skulle jag vilja påstå. Pandan är världens sämsta djur, om de inte får ha det precis som de vill så lägger de sig ner och dör. Precis som min krukväxt. Jag känner mig fett ouppskattad, faktiskt.

Julfryntlighet

Jag är just hemkommen från årets julkonsert i Storkyrkan, och känner att jag vill dela med mig av all denna julfryntlighet till er.
Så här ska ni får lite goda råd och uppmuntran på vägen mot den julefrid vi alla önskar.

1. Nej, julskyltningen började inte tidigare än vanligt i år. Det sägs varje år, och det är inte sant. Hade det varit sant, så skulle vi ha haft julpynt i april nu, efter att ha gått varvet runt ett par gånger. Julpyntandet i affärer börjar i slutet av november. Varje år. Det är bara så att du inte är förberedd, och att julen kommer som en överraskning varje år. Men det är ok.

2. Julen har heller inte blivit mer kommersialiserad, och vi har inte tappat bort vad julen egentligen handlar om. Även det här klagomålet har ett antal år på nacken, och har antagligen hörts ända sedan kristendomen shanghaiade firandet av vintersolståndet, och förlade Jesus födelsedag där. Han är antagligen född på våren, precis som de flesta andra. Vintersolståndet är förresten imorgon, så om ni vill vara riktigt traditionellt julfascistiska så är det då ni ska fira. Googla julblot för instruktioner. Poängen är, man får faktiskt fira precis hur man vill, och av vilken sopig anledning som helst.

3. Vem tror du att du lurar? Köp mer vin. Du vet att det kommer att gå åt.

4. Årets julklapp är samarin, inte ännu en chokladask.

5. Slappna av. Det är över snart.

Nu räcker det

Jag har hört att du läser min blogg, så jag gör ett försök här: sluta höra av dig! Jag vill inte prata med dig, jag vill inte träffa dig! Alls.

Det är inte ok att leta reda på var någon som inte ens gett en sitt efternamn bor, och sen skriva brev och ringa. Det är definitivt inte ok att ringa fem gånger på en förmiddag. Jag svarar inte, EFTERSOM JAG INTE VILL HA MED DIG ATT GÖRA!

Det är ni som är konstiga, och jag som är normal.

Jag dricker inte alkohol. I princip, inte av princip. Jag har inte lovat att aldrig dricka alkohol, men i princip så gör jag inte det. Det leder till väldigt mycket nyfikenhet och kommentarer, vilket jag har stått ut med i nästan tio år snart.

Men vet ni? Det räcker nu. För vi är vuxna, och nu är det ni som är konstiga, och jag som är normal. För vuxna människor är det lika normalt att inte dricka som att dricka lite grann. Vad som däremot inte är normalt, inte är acceptabelt eller särskilt värdigt, är att vara trettio och dricka på samma sätt som när man var arton.

Mitt förslag här är att alla turas om att vara nykter en helg, och titta på. Se hur det ser ut utifrån, och fundera igenom om det är något ni känner att ni vill stå för. Det är svårt att respektera en människa som frivilligt ger bort sin värdighet på det sättet.

Jag försöker inte påstå att vuxna människor inte kan dricka alkohol, bara att vuxna människor bör hantera alkohol som just, vuxna människor. Alla får naturligtvis leva sina liv som de vill, men kom ihåg: det är jag som är normal nu. Och ni som inte riktigt hänger med.

Babblar på

Idag har jag inte så mycket att säga, mer än att jag är rätt nöjd med mig själv eftersom jag har rättat en massa uppsatser. Däremot har Ernst-Hugo alltid kloka ord att komma med.

Det tar sig

Idag under min första lektion kände jag mig så här istället för så här.

Men det ordnade upp sig sen, när jag fick mitt kontrakt förlängt till augusti. Julpeppen har nu officiellt övergått i julfryntlighet.

Pedagogiska utmaningar i en skola för alla, del 1

Klassen: Om vi inte får ha dig i svenska nästa termin tänker vi gå till rektorn och klaga!

Fröken Josefina: Näe..vad gulliga ni är...det var tamejfan det finaste jag hört sen...
vg, blir det bra eller?

Pendeltåg - lite blandade känslor

I morse skulle jag som vanligt åka pendeltåg till jobbet. Det går bara pendeltåg till Spånga. Eller, man kan åka buss också, men bara från typ Bromma. Det hela är sub-optimalt, men eftersom det oftast funkar så har jag inte funderat så mycket på så att säga alternativa flyktvägar. Hade jag gjort det så hade jag antagligen tagit mig till jobbet på mindre än en och en halv timme i morse. Men det är lätt att vara efterklok. Det är fint med bussar också, och Sundbyberg är trevligt. Jag vet det, eftersom jag har sett hela Sundbyberg från en sightseeingbuss idag.

Men när jag skulle åka hem i eftermiddags, så kom tåget faktiskt. Det var trevligt. Imorgon reclaimar jag julen. Ni ska få se.