Det är ni som är konstiga, och jag som är normal.

Jag dricker inte alkohol. I princip, inte av princip. Jag har inte lovat att aldrig dricka alkohol, men i princip så gör jag inte det. Det leder till väldigt mycket nyfikenhet och kommentarer, vilket jag har stått ut med i nästan tio år snart.

Men vet ni? Det räcker nu. För vi är vuxna, och nu är det ni som är konstiga, och jag som är normal. För vuxna människor är det lika normalt att inte dricka som att dricka lite grann. Vad som däremot inte är normalt, inte är acceptabelt eller särskilt värdigt, är att vara trettio och dricka på samma sätt som när man var arton.

Mitt förslag här är att alla turas om att vara nykter en helg, och titta på. Se hur det ser ut utifrån, och fundera igenom om det är något ni känner att ni vill stå för. Det är svårt att respektera en människa som frivilligt ger bort sin värdighet på det sättet.

Jag försöker inte påstå att vuxna människor inte kan dricka alkohol, bara att vuxna människor bör hantera alkohol som just, vuxna människor. Alla får naturligtvis leva sina liv som de vill, men kom ihåg: det är jag som är normal nu. Och ni som inte riktigt hänger med.