Att imponera på sin omgivning

Hela min skoltid hånade jag mina lärare för att de inte kunde hantera de mycket grundläggande tekniska hjälpmedel som skolan bistod med. Alla overhead-blad hamnade upp och ner, det fanns inte en enda lärare på skolan som kunde hantera en fjärrkontroll.
Min teori är att det var nåt som hände på Lärarhögskolan, att någon gång under kanske sista terminen plockades de blivande lärarna ut ur föreläsningssalarna, och genomgick en liten med mycket specifik lobotomering. Denna hjärnoperation tog bort alla möjligheter för lärarna att någonsin kunna hantera ens en fjärrkontroll, något som offren för ingreppet aldrig insåg hände.
Det är fortfarande min teori. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av hemelektronik. Jag läser aldrig bruksanvisningar, istället chansar jag mig fram. Men nu har även det alternativet försvunnit.
Jag har blivit läraren som står framför klassen och frågar om det finns nån som är bra på dvd-spelare. På riktigt. Jag kallar det för teknisk slapstick, men det är ändå ingen som verkar tycka att det är charmigt. Några exempel:

1. Förra veckan började min dator tjuta. Allt hängde sig, och den tjöt som en elev som ska vaccineras mot svinfluensan. Efter att ha startat om den, samt blängt ilsket på den en stund hade jag slut på metoder att ta till för att lösa problemet, så jag sprang iväg och hämtade arbetsplatsens dataansvarige. Som tittar på eländet två sekunder, och sedan flyttar på en pärm som låg och tryckte ner Esc-tangenten.

2. Jag ska ha lektion med en av skolans mest svårflörtade klasser, och vi ska titta på film. Men när jag sätter i VHS-kassetten, så händer ingenting. Allt knastrar, och klassen tittar på mig som om jag var lite lätt efterbliven. Jag springer ut och hämtar läraren som precis har haft lektion i klassrummet, som jag vet har använt tekniken. Han tittar på kassetten och säger:
-Men Josefina, du har ju inte spolat tillbaka den!
Ridå.

3. (Bonuspunkt, mer om finmotorik och brist på allmän koll än teknik). I torsdags hade jag en kort paus mitt i en lektion, som jag ägnade åt att äta en stor bit chokladtårta. Jag hade bråttom och vräkte i mig biten som om jag hade ätstörningar. När jag kom hem, och såg mig själv i spegeln, så upptäckte jag att jag hade chokladglasyr över hela hakan.