Böcker, och sånt

Jag är svensklärare. Svensklärare gillar böcker. Alltså gillar jag böcker. Jag gillar också att sno saker, eftersom det är lättare än att göra dem själv. Så idag har jag än en gång snott en idé från Anna .

Det är ett "jag vill berätta vem jag är (läs: hur intressant jag är)test". Som en blandband man tar med sig till en fest, ungefär, för att ens låtval visar ens inre storhet. Det är syftet. Precis som syftet med en blogg. Fast här är det i bokstavsordning.



Först ut är (som sig bör) bokstaven A:

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

När jag var sexton läste jag Antigone första gången. Det var som ett knytnävslag i magen, och jag kände att jag svävade för att det var så fantastiskt bra. Är man tillräckligt pretentiös behöver man inte knark.


2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

När jag var liten fick jag av min farmor en bok som hette Barnens bibel. Det var gamla testamentet berättat som en saga för barn. Det hela var märkligt eftersom min farmor var övertygad och ganska benhård ateist, men som jag minns det fick vi den av henne. Jag läste berättelserna om hämnd och fasa, och tänkte att det verkade vara ett ganska trevligt ställe. Jag minns att jag bad min mamma att vi skulle åka till landet där allt det där spännande utspelade sig, och att hon talade om för mig att det var en dålig idé eftersom det var krig där. Det här var före konceptet konfliktturism.



3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Jag vet inte, men jag minns Vem ska trösta Knyttet? väldigt väl. Stackars Knyttet som var helt ensam, och som inte hade några kompisar. Världen var så kall och ogästvänlig för Knyttet, tills han träffade lille Skruttet, som var räddare än var han var, och tillsammans var de starka. Jag är lite tveksam till budskapet i boken, men den rimmar och min pappa kallade mig för lilla skruttet när jag var liten.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

När jag var liten gillade min bror och jag serier väldigt mycket. Tintin, Lucky Luke, Spirou och Nicke, osv. En av Jens favoriter var Tintin i Kongo. Och till vårt försvar, vi fattade ju inte! Vi visste inte vad rasism var, dessutom växte vi ju upp i medelklassghettot Birkastan, vi kände ju inga utlänningar. Enligt uppgift var jag tre år gammal första gången jag såg en afrikansk man, och jag började gråta. Men jag var också ett ganska skärrat barn, något som har visat sig ligga i släkten.
Mamma brukade läsa högt för oss, och när Jens ville att hon skulle läsa Tintin i Kongo hoppade hon över de allra värsta bitarna. Tyvärr var det de som vi tyckte var roligast. Till vårt försvar så växte ingen av oss upp till sverigedemokrater, så vi klarade oss ganska bra. Trots Tintins kolonialistiska eskapader.


Alltså: jag är pretentiös, smygreligiös, lider av elektrakomplex och undkom med nöd och näppe att bli nazist. Häpp!