Jag skulle kunna svara, att man faktiskt inte bör kommentera andra människors vikt, eftersom de kan bli ledsna. Att säga till människor att de har blivit alldeles för smala, är inte snällare än att säga till någon annan att han eller hon har blivit alldeles för knubbig. I båda fallen säger man precis samma sak: du duger inte. Och det är ju tråkigt att jag inte lever upp till hur ni tycker att en kvinna bör se ut, men det är faktiskt inte bara tjockisar som har rätt att känna att de är bra som de är.
Men det gör jag inte. Istället väljer jag det kort, kärnfulla men ändå tycker jag, tänkvärda:
Käften, tjockis!
En påskhälsning
8 år sedan
Word! I en avlägsen forntid var jag tämligen underviktig (190/58), och fick kommentarer om detta gång på gång. Jag hade för nedbrutet självförtroende för att göra det enda rätta vid dessa tillfällen, och helt sonika påtala kommentatorernas osmakliga fethet. Då unga kvinnor, det vill säga de som påtalade min fysik oftast, i den åldern i regel är mer känsliga, hade mina tänkta kommentarer skadat mer än deras. Och det är så jag vill ha det. Det andra gör mot mig skall tiofaldigt återgäldas. Men nu blev det som sagt inte så. Därav mitt inneboende hat.
SvaraRaderaNästa gång det händer tänkte jag börja fejkgråta, springa in på toaletten och skrika "ni tycker att jag är fuuuul!", och se vad som händer.
SvaraRaderaMen du har rätt, man ska ge tillbaka. Det är fint att dela med sig, och jag känner att jag mer än gärna delar med mig av allt som ger en en klump i magen.
Det är ju alltid de som är väldigt fixerade vid sin egen vikt som tycker om att diskutera andras, så det borde vara ganska lätt att sprida olyckan. Sharing is caring!