Om spontanitet

För några dagar sedan skrev jag i förbigående att jag tycker att spontanitet är lite överskattat. Jag har fått reaktioner på det, så jag tänkte att jag skulle förtydliga mig:

Spontanitet är att göra någonting utan att tänka på konsekvenserna. Det är så barn fungerar. Anledningen till att de fungerar så, är att deras hjärnor inte har vuxit färdigt ännu, vilket innebär att de inte riktigt kan förstå konceptet orsak och verkan. Det gör dem impulsstyrda. Det är inte deras fel. Vuxna däremot, kan och bör man ställa högre krav på. Barn är inte små versioner av vuxna människor, och man kan inte förvänta sig att de ska bete sig klokt och fatta genomtänkta beslut.
Men vuxna är faktiskt inte heller stora versioner av barn, och nu börjar vi närma oss min poäng. Är man vuxen, så har man ansvar för åtminstone sig själv. Det innebär att man måste tänka framåt, planera för framtiden och hela tiden vara medveten om vad ens handlingar får för konsekvenser.

Spontana människor tänker inte på konsekvenser, och det leder till att ganska mycket dumheter. Jag är alltså tillbaka där jag inledde texten, vilket kallas för cirkelresonemang och är mycket vetenskapligt. Jag borde veta, eftersom jag har papper på att jag har "Degree of master of education". Ett papper som blänker, dessutom.