Farväl ICA, steg 1

Idag har jag arbetat mitt näst sista pass på ICA, och jag är lite vemodig. Så för att minska det vemodet, letade jag upp ett inlägg ur min gamla blogg, som redan då var ett latmaskinlägg, eftersom jag helt enkelt bara klistrade in min retorikuppgift. Meta-lathet är det nya svarta.

Josefina är lat, men ganska charmig

Eftersom jag läser retorik nu, och förra veckan skulle vi prata om nåt vad som helst i fyra minuter. Jag valde att prata om mitt jobb, och eftersom talet blev ganska uppskattat, och jag är för lat för att skriva riktigt blogginlägg varje dag, så klistrar jag in det här:

"Jag har valt att prata om Vett och Etikett i din lokala matvarubutik.
Som ni som känner mig här vet, så arbetar jag extra i en icabutik. Det är ett väldigt bra extrajobb på många sätt, men det har sina nackdelar. De flesta kunder är jättetrevliga, men tyvärr inte alla och det finns en del beteenden som jag skulle vilja ta upp till diskussion.
Anledningen till det är, att jag insett att inte alla människor har haft förmånen att jobba i ett serviceyrke, och då kanske inte heller riktigt vet hur en del saker uppfattas. Så jag tänkte lite kort gå igenom med er ett par saker som man som kund kanske kan tänka på.

1. Kassörskan är inte en förlängning av kassaapparaten. Vi är människor av kött, blod och ackumulerad bitterhet precis som alla ni andra. Så hälsa trevligt på den snälla flickan.
2. Det är ganska osannolikt att mina föräldrar skulle ha döpt mig till DU DÄR. Eller JÄVLA FITTA, för den delen.
3.Kundhumor är tyvärr inte så uppskattat. Det finns nämligen ett begränsat antal skämt man kan basera på försäljning av mat, och jag har hört dem allihop.
4.Nys inte på butikspersonalen. Sedan införandet av karensdagen så sjukskriver vi oss inte, så det kommer bara att slå tillbaka på dig själv.
5.Vill du ha kvittot? Är ett erbjudande, och inte en fråga. Ja eller nej TACK är det korrekta svaret. Men svara inte enbart TACK, för då vet jag inte vad du menar och blir gråtfärdig av förvirringen.
6.Vi känner bara varandra på ica. Möts vi någon annanstans, kan vi möjligtvis nicka lite generat, men där går gränsen. Jag vill inte bli påmind om mitt jobb, du vill antagligen inte bli påmind om att jag vet att du lever på fryspizza och läskeblask, och står på randen till skörbjugg.
7.Kommentera inte uniformerna. Vi är ångestfyllt medvetna om att vi går runt i vad som bara kan beskrivas som ett polyestermicroinferno, men vi försöker att inte tänka på det och det är bara grymt att påminna oss.


Egentligen är det lika mycket för er skull som för min som jag berättar det här. Det är lätt att tro att butikspersonal befinner sig längst ner på hackordningen, men vi har faktiskt makt. Nämligen över allting du stoppar i dig.

Ät inte köttfärs.



10/10 2009.

Inlägget är från hösten 2007, precis innan köttfärsskandalen. Haha. Kom inte och säg att ni inte var varnade!